Idag presenterar AKTUNG den Stockholmsfödda men numera Uppsalabaserade poeten Palle Borenberg och hans bidrag:
Kastratsång
Vart tog fåglarna vägen
min trädgård helt utan
hotelser
——————-
Sprickorna i väggarna är något alla kan se som gräver med sina fingrar i det vita gipset som smular ned på golvet
väggarna kan oförlåtligt finnas kvar imorgon
Vi kommer inte vara här för att minnas
Har vi ens funnits till
Vi finns här någonstans
jagets bortglömmande glöms bort under musiken
leder över väggarna
till gipset över fingrarna
som tvättmedel i tvättstugan
som gravgipset
Vi närmar oss vår längtan högre än oss själva
den mänskliga fantasin spränger världen, bygger nya system
enkelriktade systemlösa med högre produktion av katastrofer
vi började med våra bara händer här skapar vi liv utan oss själva
robotguden godheten
bortanför sentimentala mellanmänskliga medlidandet
när vi lämnas kvar som flyktingar i tomma rum
försvarslöst föreställer vi oss verkligheten
genom fönsterlösa väggar.
Som när nyförälskade berättar
på vilka sätt de förställt sig för varandra
att de sett till att råka ha vägarna förbi
ger förtroenden om sin längtan
vill människorna som är kvar här säga
vad vi gjort för att förtjäna vårt välstånd
men vet det inte
