Brev till en hyresvärd

Kvällen då det smäller närmar sig med stormsteg! Det ser ut att bli en föreställning fullspäckad med spännande poesi. Här är en del av helheten: Brev till en hyresvärd, av Joanna Häggblom.

Vi måste prata om det
Vi måste prata om det men min tunga har växt fast i gommen.

Du har kränkt mig så djupt att jag löses upp.
Du har kränkt mig så djupt att jag egentligen vill flytta ut.
Men jag har ju ingenstans att ta vägen, för så är det med Sthlms boendesituation.
Att jag häckar i mitt rum som en sårad skata och äter ingenting men smyger ned om natten
och tar en 6a whisky och en vatten.
Att jag stannar kvar och låser om mig på nätterna för jag är ju egentligen inte hemlös jag har bara inget riktigt hem just nu, jag är inte som dem som slickar gatstenen med sömnen och lägger mosaik av plastpåsar och kartong i skydd mot regn.

Jag har det ju så jävla mycket bättre jag som faktiskt har ett hem, som kan ligga i vår stora soffa och känna bröstet pressas samman för varje ljud jag tror är du som kommer hem.
Som kan känna stegen sakta ned utanför vårt hus när jag ser att köket är upplyst och alldeles ljust.

Och jag betalar självrespekt i hyra och jag förlorar mitt förstånd som du förlorar dina frukostägg till dejten från igår som sitter nyknullad vid frukostbordet och trivs så jävla bra med en så fin och vettig kille-ellerhur!?

Och jag slipper lägga huvudet i en loska och får håret fullt av jord och grus,
men spottar på mig själv i spegeln för att jag ska va så jävla mycket kvinna att min verklighet raseras när din ångest rinner av lika lätt som baconfett i din stekpanna.

Och du kan släppa allt ditt tunga ansvar för en vissen ros åh tack vad snällt jag är allergisk men tack nu känns allt bättre faktiskt. Och jag biter mina naglar tills de blöder, målar världar längs vårt badkars vägg för att se om jag fortfarande lever.
Jag sitter uppe nätterna igenom för det är enda gången jag är trygg och sover tills du låser dörren och då är redan skolan slut och jag blir underkänd och underkänd och underkänd….

Men jag har det bra för jag har det inte som dem som är utstötta ur samhället för jag har människor som bryr sig om, som aldrig skulle låta mig leva i ständig oro som ser till att jag alltid har ett hem, där jag är trygg där jag kan va mig själv.

Så tack för att jag får bo hos dig, för annars hade jag ju hamnat på gatan.

 

 

Annonser

STOR PIRATEPADWORKSHOP GALEN KOLLEKTIVTEXT MED MASSA MÄNNSIKOR

Bild: Simone Boguslaw

Programförklaring:

Att skriva är en verklig händelse en händelse är verkligen att skriva verkligt händer att en skriven verklighet händer verkligen en händelse

Att skriva kan vara en kollektiv befrielse en kollektiv skrift kan vara skriven och en befrielse att kollektivt befria skrivandet kan vara en verklig händelse med flera inblandade som kollektivt befriar varandra i verkligheten när de skriver och då skriver de tillsammans och kollektivt och kollektivt tillsammans

Bara unga människor kan skriva människor skriver bara unga kan skrivande unga vara människor vad är unga människor bara unga människor

En programförklaring är en verklig skrift som är en verklig händelse att skriva en programförklaring förklarar ingenting det har ingenting med ett manifest att göra man är fast man är fäst för att denna programförklaring inte är en kollektiv händelse men den är skriven och den är verklig och verkligen tillsammans befriande ung

fikssion presenterar en verklig händelse i två rum men också alla rum som är att skriva en kollektiv händelse som är att befria en ung inbjudande händelse som är en kollektiv skrift som är eller kommer att bli ett manifest som kommer att förändra världen för att det är en verklig händelse som är en befrielse som är en GALEN WORKSHOP I ABF-HUSET DEN 10 NOVBEMBER KLOCKAN 12.00-16.00 som är en programförklaring som är händer verkligen händer verkligen händer verklig händer när det händer en STOR PIRATEPADWORKSHOP GALEN KOLLEKTIVTEXT MED MASSA MÄNNSIKOR

En verklig händelse vill att du ska närvara för att den ska bli en befrielse som blir en skrift inom kommande ramar som du ska spränga på www.piratepad.net för det är där en skrift som är dikter som sprängs verkligen kommer att vara verkliga den här gången och resultera i det stora manifestet för det kanske kommande poetiska samtalet i vårt verktyg som är det verkliga landet verkligen ett land där det stora manifestet som kommer att läsas verkligt och högt och befriande i stad och huvud hur obegripligt det än utvecklar sig i den kollektiva skriften och för alla att verkligen ska förhålla sig till ska befrias till för att den kollektiva dikten är så verkligen och befrielse och skriven och kollektiv och en ung och tillsammans och en workshop och du och du och du och händer det händer

*

I samband med AKT UNG kommer nättidskriften fikssion att arrangera en workshop i kollektivt poetiskt skrivande. Workshopen, som är gratis och öppen för alla mellan 16-27 år, kommer att resultera i ett manifest. En stridsskrift för Sveriges alla unga poeter. Ett manifest som kommer att läsas upp på Teater Brunnsgatan 4 den 16 november, en kväll som utgör starten på Stockholms Internationella Poesifestival. Workshopen kommer att hållas i ABF-huset den 10 november mellan klockan 12.00 – 16.00.

Järtecken, outtolkade

AKT UNG är stolta att presentera dagens bidrag. Manne Hedéns rapsodiska framställning, Järtecken, outtolkade , som börjar NU: 

Tiden är i fara

Liksom korparna
En efter en faller de från katedraltornen
Himlen nöjer sig med att invänta ett tecken
Himlen nöjer sig därmed med mindre än någonsin
Ett mirakel från människorna
Men gudarna har (om de finns) slutat tro på varslen
Monumenten framkallar ännu rysningar
Vindarna, däremot, har upphört
Grått blev månadens färg

Fjolårets planterade annonsblad
Växte upp till väldiga reklampelare
Där slåss allt om att vara till salu
Allt som håller staden fri – fri från termiter
Allt som håller staden fri – fri från eftertänksamhet
Långt uppe till höger finns en fläckad, handskriven lapp
”Skjut farfar – få en andel av försäkringspengarna”
En adress står bifogad

En vacker ung kropp
Med klockor intatuerade på vartenda hörn av huden
Får plötsligt se alla klockvisarna röra sig
En sekund i taget
De går inte att stoppa

En människa tände ett ljus
Ett ljus till minne av någon
Under de följande tysta minuterna
Föll inte minsta droppe vax ned för ljusets ansikte
När porten slagit igen, stegen dött bort
Skyndade någon annan dit och blåste ut det
Röken kunde inget göra
(På grund av naturlagarna)
Annat än att ringla sig mot taket
Utanför fönstret föll en död korp till marken

HJÄLP, FÖR I HELVETE, SNÄLLA, SNÄLLA RÄDDA MIG!!!
Skriket kommer inifrån en container
Ekot, eller om det är en annan röst, hörs från ett hus på andra sidan vägen
Det är månljust och absolut vindstilla

Grått blev månadens färg
Ja, de bär det överallt
På mingelritualerna
På beslutsorgierna
På alla prisbelönta uppfostringsanstalter
Skillnaderna suddas, och konturerna
Alla konsumerar grått
Försäljningssiffrorna spricker ut
Rosorna, i klasar, har vissnat
Man vänjer sig vid doftlösheten
I en stad utan dofter
Till slut är saknaden urtvättad
Bara ordet, urkärnat, urgröpt, består

När en bisvärm begår kollektivt självmord
Rasar liken ner i en swimmingpool
Lägger sig över ytan som ett skal
Hejdar dem som speglar sig i vatten
En myrstack är hållen som gisslan
I mitten av en rondell
Den har bara att vänta på
Att vägarna en dag skall vittra sönder
En pupill och ett stjärnfall upplever varandra
Innan molnen tätar sina revor

Rök yttras, inget mer
Bekännelser ur frusna lungor
Det finns ändå inget att säga
I bakgrunden spelar en polissiren
Klassisk, klassisk, klassisk! musik
Natten söker sitt väderkorn
Gatlyktorna kastar glorior omkring sig
Som om dessa krigare skulle ta på sig dem
Ett skratt håller sig lydigt bakom tröskeln, kvar i sin strupe
Ett krasande ljud hörs när kängor knäcker skal
Trottoarerna majestätiskt stumma
Silvergruvan under trottoaren
Dånande

De hör inte
Eller lyssnar de inte?
Eller hör de inte?
Gatsoparen skyfflar upp korpar på kärran
Det börjar bli bråttom
Tiden är ju i fara
Ändå finns inget urverk i staden med visare som dubblat takten
Ens gjort ansatsen
Gryningen!
Men det betyder inte sol, det betyder att skuggorna blir osynliga
Vissa morgnar släpper man varandras händer
Köper handskar (grå)
Vissa morgnar kommer molnen ner och omfamnar människorna
Någon av alla de som somnat vaknar inte igen
Men alla de andra?
De återser sina gator, de tar sig igenom sina gator
Alla följer sina räta linjer, ingen behöver kollidera
Några står ett ögonblick och ser upp mot himlen
Söker
Kanske ändå en regnbåge
Kanske ändå en regnbåge utan krutstänk