Järtecken, outtolkade

AKT UNG är stolta att presentera dagens bidrag. Manne Hedéns rapsodiska framställning, Järtecken, outtolkade , som börjar NU: 

Tiden är i fara

Liksom korparna
En efter en faller de från katedraltornen
Himlen nöjer sig med att invänta ett tecken
Himlen nöjer sig därmed med mindre än någonsin
Ett mirakel från människorna
Men gudarna har (om de finns) slutat tro på varslen
Monumenten framkallar ännu rysningar
Vindarna, däremot, har upphört
Grått blev månadens färg

Fjolårets planterade annonsblad
Växte upp till väldiga reklampelare
Där slåss allt om att vara till salu
Allt som håller staden fri – fri från termiter
Allt som håller staden fri – fri från eftertänksamhet
Långt uppe till höger finns en fläckad, handskriven lapp
”Skjut farfar – få en andel av försäkringspengarna”
En adress står bifogad

En vacker ung kropp
Med klockor intatuerade på vartenda hörn av huden
Får plötsligt se alla klockvisarna röra sig
En sekund i taget
De går inte att stoppa

En människa tände ett ljus
Ett ljus till minne av någon
Under de följande tysta minuterna
Föll inte minsta droppe vax ned för ljusets ansikte
När porten slagit igen, stegen dött bort
Skyndade någon annan dit och blåste ut det
Röken kunde inget göra
(På grund av naturlagarna)
Annat än att ringla sig mot taket
Utanför fönstret föll en död korp till marken

HJÄLP, FÖR I HELVETE, SNÄLLA, SNÄLLA RÄDDA MIG!!!
Skriket kommer inifrån en container
Ekot, eller om det är en annan röst, hörs från ett hus på andra sidan vägen
Det är månljust och absolut vindstilla

Grått blev månadens färg
Ja, de bär det överallt
På mingelritualerna
På beslutsorgierna
På alla prisbelönta uppfostringsanstalter
Skillnaderna suddas, och konturerna
Alla konsumerar grått
Försäljningssiffrorna spricker ut
Rosorna, i klasar, har vissnat
Man vänjer sig vid doftlösheten
I en stad utan dofter
Till slut är saknaden urtvättad
Bara ordet, urkärnat, urgröpt, består

När en bisvärm begår kollektivt självmord
Rasar liken ner i en swimmingpool
Lägger sig över ytan som ett skal
Hejdar dem som speglar sig i vatten
En myrstack är hållen som gisslan
I mitten av en rondell
Den har bara att vänta på
Att vägarna en dag skall vittra sönder
En pupill och ett stjärnfall upplever varandra
Innan molnen tätar sina revor

Rök yttras, inget mer
Bekännelser ur frusna lungor
Det finns ändå inget att säga
I bakgrunden spelar en polissiren
Klassisk, klassisk, klassisk! musik
Natten söker sitt väderkorn
Gatlyktorna kastar glorior omkring sig
Som om dessa krigare skulle ta på sig dem
Ett skratt håller sig lydigt bakom tröskeln, kvar i sin strupe
Ett krasande ljud hörs när kängor knäcker skal
Trottoarerna majestätiskt stumma
Silvergruvan under trottoaren
Dånande

De hör inte
Eller lyssnar de inte?
Eller hör de inte?
Gatsoparen skyfflar upp korpar på kärran
Det börjar bli bråttom
Tiden är ju i fara
Ändå finns inget urverk i staden med visare som dubblat takten
Ens gjort ansatsen
Gryningen!
Men det betyder inte sol, det betyder att skuggorna blir osynliga
Vissa morgnar släpper man varandras händer
Köper handskar (grå)
Vissa morgnar kommer molnen ner och omfamnar människorna
Någon av alla de som somnat vaknar inte igen
Men alla de andra?
De återser sina gator, de tar sig igenom sina gator
Alla följer sina räta linjer, ingen behöver kollidera
Några står ett ögonblick och ser upp mot himlen
Söker
Kanske ändå en regnbåge
Kanske ändå en regnbåge utan krutstänk

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s