Brev till en hyresvärd

Kvällen då det smäller närmar sig med stormsteg! Det ser ut att bli en föreställning fullspäckad med spännande poesi. Här är en del av helheten: Brev till en hyresvärd, av Joanna Häggblom.

Vi måste prata om det
Vi måste prata om det men min tunga har växt fast i gommen.

Du har kränkt mig så djupt att jag löses upp.
Du har kränkt mig så djupt att jag egentligen vill flytta ut.
Men jag har ju ingenstans att ta vägen, för så är det med Sthlms boendesituation.
Att jag häckar i mitt rum som en sårad skata och äter ingenting men smyger ned om natten
och tar en 6a whisky och en vatten.
Att jag stannar kvar och låser om mig på nätterna för jag är ju egentligen inte hemlös jag har bara inget riktigt hem just nu, jag är inte som dem som slickar gatstenen med sömnen och lägger mosaik av plastpåsar och kartong i skydd mot regn.

Jag har det ju så jävla mycket bättre jag som faktiskt har ett hem, som kan ligga i vår stora soffa och känna bröstet pressas samman för varje ljud jag tror är du som kommer hem.
Som kan känna stegen sakta ned utanför vårt hus när jag ser att köket är upplyst och alldeles ljust.

Och jag betalar självrespekt i hyra och jag förlorar mitt förstånd som du förlorar dina frukostägg till dejten från igår som sitter nyknullad vid frukostbordet och trivs så jävla bra med en så fin och vettig kille-ellerhur!?

Och jag slipper lägga huvudet i en loska och får håret fullt av jord och grus,
men spottar på mig själv i spegeln för att jag ska va så jävla mycket kvinna att min verklighet raseras när din ångest rinner av lika lätt som baconfett i din stekpanna.

Och du kan släppa allt ditt tunga ansvar för en vissen ros åh tack vad snällt jag är allergisk men tack nu känns allt bättre faktiskt. Och jag biter mina naglar tills de blöder, målar världar längs vårt badkars vägg för att se om jag fortfarande lever.
Jag sitter uppe nätterna igenom för det är enda gången jag är trygg och sover tills du låser dörren och då är redan skolan slut och jag blir underkänd och underkänd och underkänd….

Men jag har det bra för jag har det inte som dem som är utstötta ur samhället för jag har människor som bryr sig om, som aldrig skulle låta mig leva i ständig oro som ser till att jag alltid har ett hem, där jag är trygg där jag kan va mig själv.

Så tack för att jag får bo hos dig, för annars hade jag ju hamnat på gatan.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s