En tillvaro av varaktiga
vanföreställningar
odefinierbar ångest
tankevärken
skuldbeläggningar
på tänderna
sinnesstämningen
upplever lågkonjukturen
att inte tänka på
hur det är
är ett sätt att
undvika insikten
insikten om hur dåligt det
är att välja att vara nöjd
istället för lycklig
ledmotivet är
den melodiska
melankolin som
påtränger likt tinnitus
din bästa vän
bor granne med psykakuten
i tio våningar av betong
och armeringsjärn
arkitektur som
beväpnar oss med risken
ni delar en mazarin
på balkongen
ser skuggor falla
parallelt med byggnaden
genomtränger jordskorpan
ni funderar över ifall
suicidrisken ökar
ju längre upp i byggnaden
man befinner sig
inser att ni ligger
risigt till
du tänker på
hjärnblödningsorkidéen i
fönstret
att någon tar kontrollen
över ett tåg och rämnar fasader
när samhällskroppen har
förstelnats i ett apatiskt tillstånd.
någon försöker försöker borsta bort
skuldbeläggningarna ifrån
tänderna
någon slutar tala
vi minns de utbrända och
döda och utdöda så intensivt
att de inte finns tid över
för de lyckliga och skuldfria
du besöker 50 begravningar
för att få leva i det förgångna
för att äta marzipantårta och
beklaga sorgen
som aldrig sinar
senare på kvällen
du viskar precis
innan sömnen
”Jag är trött på discon”
*
