Josephine Kamoun Johansson

Våt

Det nästa jag visste var du här. Hur länge, jag vet inte. Hur snart, jag vet inte.

 

Jag frågar

Vad förde dig hit?

 

Du svarar

En spik fångade min fot.

 

Detta badkar: ett landskap som av Caspar David Friedrich. Berg, dimma. Gränslöst. Känslan: ursprung.

 

Jag säger

Med dig råder ogenomträngligt ljus. Detta kroppsmaterial som är vi. Sväller, uppväller underifrån.

 

(ditt hår flyter ut i det blöta)

 

Du säger

Min hud rödfärgas. Dina händer som kommer in. Dina skaparhänder, arbetarfingrar. Lastade, lystna. Kommer in i mig. Du dröjer kvar.

 

Jag säger

Jag dröjer kvar. Jag rör mig i dig med en enda oavslutad rörelse.

 

Badkarets väggar är fördämningar mot ett hav. Landskapet skiftar. Det våta förblir vått. Landskap likt en öken, impregnerat av skuld.

Röstläget: tveksamt. Känslan: real life.

 

Jag säger

Med dig råder ogenomtränglig tyngd. I detta blöta ökenlandskap finns inget akademiskt lotteri. Jag luckras upp.

 

Du säger

Vi dröjer kvar.

 

Ditt hår flyter i det blöta. Tillsammans kan vi tänka vad som helst. Vi tänker: såra oss inte. Dina fingrar i mig, vattnet som tränger in. Det kroppsmaterial som är vi luckras upp i det våta. Hur snart, vi vet inte. Hur länge, vi vet inte. En spik bara fångade din fot.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s