AKT UNG presenterar Kultwatch

Kultwatch och Simon Rodriguez Strömberg kommer framföra ett bidra som skildrar otillgänglighet, utanförskap, makt och att inte bli lyssnad på.

texten är ett utdrag från KULTWATCHs bidrag

Någon har skapat ett ”dom och ett ”vi”.  Det sanna och det osanna. Någon har skapat ett enskilt rum för det som är främmande.

Vi är ”dom” och dom är ”vi”. Men ändå står vi och stampar i samma hårda, kalla landskap. Landskapet där angreppen från den rimfrostigt vita eliten svept in över våra ängar och bildat dimmoln som inte vill försvinna. Som gång på gång försöker fånga våra tankar och sinnen i en håla av oförmögenhet.
I landskapet där den vita kölden har kopplat sitt järngrepp runt våra vrister och vi barfota står och vrider oss mot det frostiga gräset.  
Vi kan springa. Vi vet att vi kan springa och att benen inte skulle svika om vi bara kunde komma loss. 

I landskapet där den vita kölden har kopplat sitt järngrepp runt våra vrister och vi barfota står och vrider oss mot det frostiga gräset.  

Vi kan springa. Vi vet att vi kan springa och att benen inte skulle svika om vi bara kunde komma loss. 

Annonser

AKT UNG presenterar: Adam Ehlert

Adam Ehlert, 21 år, är kognitionsvetare, kock och redaktör för litteraturtidskriften Tydningen. Adam är bosatt i Uppsala, där han spenderar fritiden med dödssynderna vitvinssås, confessional poetry och spela soul, mer känt som sex, drugs & rocknroll. Adam tycker om att bära gympaskor och att skjuta upp in i det allra sista.

 

1. vers, refräng

 

rågad matsked, vågat avsked
candy boys krackelerar om de kan, kan de kanske kan, kan
fläck, fläckigt hatbrev, smutsat ner, underjord
stjärnfallssystern, dragit alkoholisterna i skit, skitat i skitiga skiten ner ner,
om vi räknar till tre tillsammans kan jag känna din puls, sluta, puls, känner, puls, känner mandelmjöl, gravöl, innehållslös, stickad virkad flätad i graderad koloratur, som föl, föl jag föll för föl, räknar
kaosteori förklarar väderleken, regn och sol samtidigt bygger ekosystemet,
tänker på fjärilar,
terraria, vivaria, lägg av nu, snälla svara bara

 

AKT UNG presenterar: Arazo Arif

Arazo Arif är 23 år och läser första året på Biskops Arnö författarskola. Arazo skriver poesi, skriver prosa, skriver och är redaktör för tidskriften Verkligheter. Hon ägnar fritiden åt frilansjournalistik och aktivism.

Texten är ett utdrag från Idag är dagen då vi alla ska dö

 

Min mormor är en anhöriginvandrare. Min mormor knyter sin slöja runt huvudet med elegans. Min mormor blandar ihop namnen på sina emigrerade barn och barnbarn. Min mormor lagar vegetarisk dolma. Min mormor säger: ”jag elskar zverje”.

Vad är det med henne, som du hatar?

 

ngen nåd över det här landet. Ingen frihet i det här landet. Ingen sanning i det här landet. Ingen lycka i det här landet. Ingen skönhet i det här landet. Ingen tröst i det här landet. Ingen kamp i det här landet. Ingen solidaritet i det här landet.

Solidaritet, Solidaritet, Solidaritet

 

Min morfar är en anhöriginvandrare. Min morfar odlar grönsaker. Min morfar rensar ogräs. Min morfar ser på tv. Min morfar ber mig följa med honom till läkaren. Min morfar pratar inte om tortyren. Min morfar säger: ”de tycker inte om oss”.

Vad är det med honom, som du hatar?

 

AKT UNG presenterar: Anna Axfors

Anna Axfors är 24 år, bor i Malmö och är redaktör för tidskriften Ordkonst. Hon funderar på att bli extremindividualist och vill att folk ska sluta skriva tråkig poesi som inte handlar om livet och kärleken.

Texten är ett utdrag ur den allt jämt pågående Självporträtt

SJÄLVPORTRÄTT (I SVARTVITT)

De vackraste orden blir skrivna när man inte är rädd, inte rädd för någon eller för sitt inre, för då kan vad som helst komma ur en eftersom man inte skräms av det man tänker och man tänker inte heller att det ska tillfredställa någon annan eftersom man inte är rädd för någon annan. De vackraste orden blir skrivna när man minst anar, precis som kärleken uppstår, vänskapen kommer när man öppnar sig mot varandra. Och man tänker inte på vem man är, man har glömt sin historia fast den finns i varje rörelse. Jag tänker mig någon som tar upp en pistol med handen, den rörelsen med armen, att i de stunderna då “livet” framträder då är det så laddat.

Det är viktigt för mig att skriva om nutiden, och också att leva i den (fast att de två ibland är oförenliga) för jag vet att jag kommer rusa ifrån den, tröttna på den, jag vet att framtiden är min. Jag vet att jag inte kommer vilja titta tillbaka förens om mycket länge då jag glömt alla detaljer och bara minns färger, väder, inga blickar eller ord.

Jag skrev en dikt till honom som jag tänkte skulle vara det slutgiltiga, det blev en kort dikt för den skulle vara som livet, och lika kärnfull som ett skott i luften. Kärleken kändes svår. De vackraste orden blir sanna. Texten förutsäger framtiden. Det vet jag för jag har varit med om det. Det var först efteråt som jag upptäckte att jag utformat dikten som en liten dödsruna, men blev inte rädd för att han skulle dö (det var jag redan) utan att det betydde att han redan var död (i mitt liv).

Jag ser mina ord som ett vapen som man laddar. Jag vet att de kan påverka människor som jag känner. Men också som kort, i ett spel. Jag är noga med vad jag skriver för jag vet att andra kommer betrakta det som en identitet (min identitet).

Jag skulle vilja säga till dem att jag inte har någon identitet, eller att min identitet bara kan uppkomma i den allra mest intima stund. Jag tänker att det skulle kunna vara tröstande för dem, att veta att allt det som inte går att nå, det är inte jag, precis som det skulle vara tröstade för mig att få höra någonting sånt. När jag säger allra mest intima stund, så menar jag inte sex, om inte sex är allt det som pulserar. Närheten till en text tillfredställer mig mycket mer än närheten till en kropp, är det fel?

Såhär gick dikten:

Jag kommer alltid att sakna dig

Jag kommer alltid att älska dig

 

AKT UNG presenterar: Elin Kvicklund

Elin Kvicklund, 23 år, bor i Uppsala och går första året på Biskop-Arnös författarskola. Dikterna, dagarna, döden… Skriver just nu på manuset oår, aevum. 

Elin kommer läsa ur den kommande diktsamlingen fosternatten.

 

ett      vitt brinnande vitt

sorgesvalg

skvalar

ekar av febern – grundvattnets skimrande                                                                          blod  (en blek sjuk säd) tystnar                                                                                    tystnaden HÖRS :

i minnet

modersmunnens      svårsjungna                                                                                   efterklang

AKT UNG presenterar: Victor Malm

Victor Malm, 24 år, doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och kritiker i Expressen och Sydsvenskan. Victor försöker skriva en roman och försöker skriva dikter. Hans metod: att läsa alla böcker och sno det bästa.

Texten är ett utdrag från Dagbok

2.

jag sitter inte uppe om natten
går och lägger mig tidigt
och vaknar arla om du
nu minns det skatan hör sina
rop då bilarna löven sina löv
väntar de sig dagen hjärtat
allt det ledsna blygden då
ska vi bli liv min frukost
är enkel två mackor kaffe

3.

distansen till allt också till distansen
som gråa som två hus tre röda
vita som fler
bra som verb
blå som ett adjektiv
ord som grå det ligger
i mig som mat egentligen utan
bara ut det ska ut och slaska
bli klarare än detta
ett ljuslöst sken som bara fingrar

AKT UNG presenterar: Julia Gerdner

Julia Gerdner är 16 år, och bor i Gamla Stan med sina tre råttor. Hen pluggar media på Globala Gymnasiet. Utöver skrivandet umgås hen helst med sitt piano och Wolfgang Amadeus Mozart.

Texten är ett utdrag från Mask

du letade dig in 
du letade dig in du började smärtsamt penetrera 
och för varje stöt ville du bara ha mera och mera och mera och mera 
som masken i ett ruttnande äpple krälade du dig in i mig 
bara att masken själv var mer rutten än äpplet i sig 

du besudlade och förorenade varje andetag 
jag andades genom som springor som tätnade för varje dag 
instängd låg jag där bland smuts och frågor om jag var en ägodel 
någonting gick sönder och jag undrar var det var som gick jävla fel 

ett långt svart hål och jag vaknar upp i ett annat land 
i ett rum som stinker unket svett och golvet är fyllt med sand 
sanden kom utifrån från havet – ett steg utanför dörren och någon skrek stopp 
jag var fast i den lilla dusch med hundhår och gav plats för en annan människa i mig själv och i min kropp