Madeleine Andersson är en textbaserad konstnär som studerar på Konstfack. På AKT UNG kommer hon att visa ett utdrag ur sin film ”Nothing Less Than My Entire Soul / A DESKTOP DOCUMENTARY”, där text, bild, foto och mappar blandas samman på skrivbordet.
Elis Burrau är 24 år och kommer från Stockholm. Tidigare i år gav han ut diktsamlingen ”och vi fortsatte att göra någonting rörande” på CLP Works. Han är något av en AKT UNG-veteran då han har varit med de flesta gångerna sedan 2012. Imorgon får du lyssna på honom och massa andra grymma poeter på Scalateatern på Wallingatan 32-34! Biljetter går bra att köpa i dörren, om du inte redan har gjort det. Det finns några kvar!
jag blir nästan tårögd för att vi gör det här
den skulpturala kärleken har massa blod på händerna
titta bara på pianolärarinnans
pianofingrar
en slappt spefull idé var den älskade torson betitlad hatobjekt
en torso, flera torsoer
det går att splittra grammatiken
snyggare än så
i framtiden kommer det kännas helt naturligt
att skriva en liten essä, en som berör aktionen:
drapering av rökt skinka kring kroppen
(skinkan är lufttorkad vilket betyder genomskinlig
man kan se igenom pålägget –
kroppen är en dator)
i framtiden kommer det kännas helt naturligt
att dansa,
att vårda en relation låter så deprimerande men det är det inte
Anna Lundvik är född 1990 och uppvuxen i Rasbokil utanför Uppsala. Hon har tidigare gått Skurups skrivarlinje och suttit i redaktionen för Floret. Hon kommer till AKT UNG på söndag den 20/11 och läser ur ett nytt projekt.
släkten
slammern
slutna skäl
han
sa
sa
sa
smickrande
saven söta
sträng
stråle sprutande
bom
tramporna klappra
stora smälek
spända varp
åh behaget
draget
åstunda
uppsträckning
skälet
skyttla
skälet
skyttla
Axel Aaro är född 1991 och har tidigare publicerats på Fikssion och nätförlaget Ett av sveriges största förlag. På söndagskvällen den 20/11 kommer han att läsa ur texten ”Påminn mig om havet”.
från en öken,
från ett bortom.
Solens suckar vid
horisonten,
som de droppar ner
i mina ögon –
droppa dem ner
i mina ögon.
Håll
om mitt bröst
som en fågel
i din hand.
Trä
mina pupiller
som pärlor
på ett band,
och påminn mig
om havet,
påminn mig om
massor av fukt;
lägg dina armar som stränder kring mig,
lägg dina armar som stränder kring mig.
Irma Belices text utgår från händelserna i Limhamn utanför Malmö sommaren 2014, då medlemmar från Svenskarnas parti demonstrerade och drabbade samman med motdemonstranter, och den efterföljande rättegången där flera personer dömdes och åtalades för våldsamt upplopp. Irma Belice är 25 år och har tidigare bl.a. skrivit på http://www.stillahavet.wordpress.com.
Vi kämpar för att hålla dem borta. Det är en kamp. Vi kämpar tillsammans och med hjälp av våra walkie talkies. Ja. Det skulle vara något tal på torget. Något. Det skulle vara något som vi var där för att skydda. Hjälpa. Bistå. Försvara. Men då var det ju massor av olika grejer och faggor och påkar och sånt. Så var det. Ingen hade kunnat göra något annorlunda. Vi agera utifrån tillståndet av kaos och så vidare. Och inte sedan åttiotalet har jag varit med om något liknande. Och jag har varit med om mycket varit verksam i många år till och med under göteborgskravallerna. Tack
Cornelia Hermansson är 22 år och studerar fri konst på Konstfack. Ett återkommande intresse i hennes skrivande är barndomen. På söndagen den 20:e november kommer hon och ett dussin andra poeter läsa upp på 2016 års upplaga av Stockholms Internationella Poesifestival och AKT UNG! Varmt välkommen kl. 19 på Scalateatern på Wallingatan 32-34 i Stockholm!
Ogräs
Påväg ut mot Fagersjö står Jättelokan och blommar
På rälsen ut mot Västerhaninge står dom i grupp
tidigare i sommar ett radioprogram om dess gift
irriterad hud som utsätts för solbestrålning
rodnad och blåsor, brännskada
Någon myndighet skulle ta sig an problemet
i inslaget berättas det om hur barn leker med den stora lokan
fantasin som läkande kraft
Mot brännskador, mot puberteten, mot alla dagar
Harry Martinson, skrev du om barndomen för att den var så svår?
nässlor och grus i varje inre bild av dina första år
anledningen till religiös tro
Påväg ut mot Fagersjö är backarna branta
och alla får blodsmak i munnen när dom cyklar
Nedanför bron står Jättelokan och prunkar
rodnaden sitter i efter hemkomsten
Det bränns så skönt och cykeln sladdade i grus
Snart är det dags för årets AKT UNG! En av de medverkande poeterna är 20-åriga Eira Bergman Jenssen från Lund. Eira går första året på skrivarlinjen på Skurups folkhögskola och är en del av det nystartade skrivarkollektivet Trosa & Lyrik, baserat i Malmö. Hon kommer att läsa ur ett pågående diktprojekt.
When in Rome
tänkte jag
ungefär
och träffade en tysk kille lite
i Berlin på vintern
Jag minns hans fula lilla mössa
Han var från typ
Düsseldorf
Frankfurt
kanske
Föreställ er mitt ex fast
ganska mycket snyggare
och med en ful liten
mössa
på
Han lagade rotfrukter i ugn
Det tog rätt lång tid
Medan vi väntade hade vi
sex på spisen
och jag kom fram till att minnet är en liten vagn
som tippar
över
Först sakta successivt sen
fort och helt
Jag kunde inte längre komma ihåg
den vaginala orgasmen
Jag tänkte på honom
som en liten salva
man får rekommenderad av en
tjejtant på apoteket
post privatisering
när de säger räcker
fram vad fan som helst
för att sälja
Med på söndag den 20:e november är också Channa Riedel. Channa Riedel har tidigare gått Författarskolan på Biskops-Arnö, och just nu pluggar hon musikalisk improvisation på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Hon skriver poesi och musik om kärlek och dödar. Diktsviten som kommer att presenteras på AKT UNG är ett pågående projekt som handlar om arv, minne, skuld och skam; mammor, pappor, fastrar och svavelhaltiga källor.
jag sa: detta är är ditt barndomshus
du sa: jag minns inte
– – –
de här oktoberdagarna
med
regn
när mödrar dör i sjukhussängar
deras döttrar som
baddar deras pannor
fyller deras
glas med
campari soda
en gång såg jag en film där huvudpersonen
återlever ett ögonblick
gång på gång
i olika versioner
just så
är era berättelser
vi vet aldrig vad som är sant
vi sitter på era sängkanter
knackar på era hjärtan
drar ut minnestrådar
förlåt oss
jag tänker på alla kvinnor
muslimer
transpersoner
rasifierade
alla med annan funktionsvariation
jag tänker på havet som delar oss åt
den giftiga marken mina syskon står på
den giftiga luften vi alla andas in
slagen som väntar
hatet som härskar
jag tänker på alla kvinnor
på de 53% av alla vita kvinnor som röstade
röstade på Donald Trump
ja jag vet, Donald Trump skulle skratta åt oss
han skulle älska se oss må såhär
men hur kan vi INTE må såhär
när vi har hjärtan som slår
och hjärnor som går
på högvarv
tänker: hur ska vi överleva hur ska vi överleva HUR SKA VI ÖVERLEVA
En av de poeter som är med och framför sina dikter den 20:e november på Scalateatern är Lilja Hejdenberg från Nyköping. Lilja är 21 år och redaktör på litteraturtidskriften Ponton, Sveriges största litterära tidskrift av och för unga. För tillfället går hon folkhögskolan Biskops-Arnös låtskrivarutbildning, och vill i sitt skrivande undersöka, vältra sig i och vidga språkliga ytor och landskap.
Havstulpan
Om vi vill minnas lite bättre
kan vi alltid sänka ner
oss
i en
blöt
undervattensgrotta
B
l
ö t
Där väggarna av berg glittrar i fukten
I n ne s l u t a s
Av granit
kattguld och havstulpaner
Sitta
Där
Höra vattnet studsa från kant till kant
Låta
Det
Droppa av kondens
ungakt.wordpress.com 