Brev till en hyresvärd

Kvällen då det smäller närmar sig med stormsteg! Det ser ut att bli en föreställning fullspäckad med spännande poesi. Här är en del av helheten: Brev till en hyresvärd, av Joanna Häggblom.

Vi måste prata om det
Vi måste prata om det men min tunga har växt fast i gommen.

Du har kränkt mig så djupt att jag löses upp.
Du har kränkt mig så djupt att jag egentligen vill flytta ut.
Men jag har ju ingenstans att ta vägen, för så är det med Sthlms boendesituation.
Att jag häckar i mitt rum som en sårad skata och äter ingenting men smyger ned om natten
och tar en 6a whisky och en vatten.
Att jag stannar kvar och låser om mig på nätterna för jag är ju egentligen inte hemlös jag har bara inget riktigt hem just nu, jag är inte som dem som slickar gatstenen med sömnen och lägger mosaik av plastpåsar och kartong i skydd mot regn.

Jag har det ju så jävla mycket bättre jag som faktiskt har ett hem, som kan ligga i vår stora soffa och känna bröstet pressas samman för varje ljud jag tror är du som kommer hem.
Som kan känna stegen sakta ned utanför vårt hus när jag ser att köket är upplyst och alldeles ljust.

Och jag betalar självrespekt i hyra och jag förlorar mitt förstånd som du förlorar dina frukostägg till dejten från igår som sitter nyknullad vid frukostbordet och trivs så jävla bra med en så fin och vettig kille-ellerhur!?

Och jag slipper lägga huvudet i en loska och får håret fullt av jord och grus,
men spottar på mig själv i spegeln för att jag ska va så jävla mycket kvinna att min verklighet raseras när din ångest rinner av lika lätt som baconfett i din stekpanna.

Och du kan släppa allt ditt tunga ansvar för en vissen ros åh tack vad snällt jag är allergisk men tack nu känns allt bättre faktiskt. Och jag biter mina naglar tills de blöder, målar världar längs vårt badkars vägg för att se om jag fortfarande lever.
Jag sitter uppe nätterna igenom för det är enda gången jag är trygg och sover tills du låser dörren och då är redan skolan slut och jag blir underkänd och underkänd och underkänd….

Men jag har det bra för jag har det inte som dem som är utstötta ur samhället för jag har människor som bryr sig om, som aldrig skulle låta mig leva i ständig oro som ser till att jag alltid har ett hem, där jag är trygg där jag kan va mig själv.

Så tack för att jag får bo hos dig, för annars hade jag ju hamnat på gatan.

 

 

Annonser

Järtecken, outtolkade

AKT UNG är stolta att presentera dagens bidrag. Manne Hedéns rapsodiska framställning, Järtecken, outtolkade , som börjar NU: 

Tiden är i fara

Liksom korparna
En efter en faller de från katedraltornen
Himlen nöjer sig med att invänta ett tecken
Himlen nöjer sig därmed med mindre än någonsin
Ett mirakel från människorna
Men gudarna har (om de finns) slutat tro på varslen
Monumenten framkallar ännu rysningar
Vindarna, däremot, har upphört
Grått blev månadens färg

Fjolårets planterade annonsblad
Växte upp till väldiga reklampelare
Där slåss allt om att vara till salu
Allt som håller staden fri – fri från termiter
Allt som håller staden fri – fri från eftertänksamhet
Långt uppe till höger finns en fläckad, handskriven lapp
”Skjut farfar – få en andel av försäkringspengarna”
En adress står bifogad

En vacker ung kropp
Med klockor intatuerade på vartenda hörn av huden
Får plötsligt se alla klockvisarna röra sig
En sekund i taget
De går inte att stoppa

En människa tände ett ljus
Ett ljus till minne av någon
Under de följande tysta minuterna
Föll inte minsta droppe vax ned för ljusets ansikte
När porten slagit igen, stegen dött bort
Skyndade någon annan dit och blåste ut det
Röken kunde inget göra
(På grund av naturlagarna)
Annat än att ringla sig mot taket
Utanför fönstret föll en död korp till marken

HJÄLP, FÖR I HELVETE, SNÄLLA, SNÄLLA RÄDDA MIG!!!
Skriket kommer inifrån en container
Ekot, eller om det är en annan röst, hörs från ett hus på andra sidan vägen
Det är månljust och absolut vindstilla

Grått blev månadens färg
Ja, de bär det överallt
På mingelritualerna
På beslutsorgierna
På alla prisbelönta uppfostringsanstalter
Skillnaderna suddas, och konturerna
Alla konsumerar grått
Försäljningssiffrorna spricker ut
Rosorna, i klasar, har vissnat
Man vänjer sig vid doftlösheten
I en stad utan dofter
Till slut är saknaden urtvättad
Bara ordet, urkärnat, urgröpt, består

När en bisvärm begår kollektivt självmord
Rasar liken ner i en swimmingpool
Lägger sig över ytan som ett skal
Hejdar dem som speglar sig i vatten
En myrstack är hållen som gisslan
I mitten av en rondell
Den har bara att vänta på
Att vägarna en dag skall vittra sönder
En pupill och ett stjärnfall upplever varandra
Innan molnen tätar sina revor

Rök yttras, inget mer
Bekännelser ur frusna lungor
Det finns ändå inget att säga
I bakgrunden spelar en polissiren
Klassisk, klassisk, klassisk! musik
Natten söker sitt väderkorn
Gatlyktorna kastar glorior omkring sig
Som om dessa krigare skulle ta på sig dem
Ett skratt håller sig lydigt bakom tröskeln, kvar i sin strupe
Ett krasande ljud hörs när kängor knäcker skal
Trottoarerna majestätiskt stumma
Silvergruvan under trottoaren
Dånande

De hör inte
Eller lyssnar de inte?
Eller hör de inte?
Gatsoparen skyfflar upp korpar på kärran
Det börjar bli bråttom
Tiden är ju i fara
Ändå finns inget urverk i staden med visare som dubblat takten
Ens gjort ansatsen
Gryningen!
Men det betyder inte sol, det betyder att skuggorna blir osynliga
Vissa morgnar släpper man varandras händer
Köper handskar (grå)
Vissa morgnar kommer molnen ner och omfamnar människorna
Någon av alla de som somnat vaknar inte igen
Men alla de andra?
De återser sina gator, de tar sig igenom sina gator
Alla följer sina räta linjer, ingen behöver kollidera
Några står ett ögonblick och ser upp mot himlen
Söker
Kanske ändå en regnbåge
Kanske ändå en regnbåge utan krutstänk

Tillbaka i staden-samhället

Dagens publicerade dikt är skriven av Anna Maria Nygren:

1.

tillbaka i staden-samhället där högstadiedagarna flockas som en klumpig massa
lägger sig över ögonen
och fabriken brinner i natt
du är inte ung, du är inte gammal
jag har fortfarande turkosblommiga converse
i monsterskapet mellan barn och framtid
röken stiger mot himlarna
den blandas ihop med molnen
fan vad jag älskar föroreningar
säger du
det är inte alla inne
anvisningen om handlingsschema vid gasmoln
man ska alltid springa motsols
du har en lärarexamen men jag skulle aldrig våga gissa
jag har fortfarande bihåleinflammation som när jag var femton
här finns inga kaféer men tre pizzerior
och du sitter på andra sidan
jag dricker fortfarande inte cola
du beskriver grindarna och säkerhetsanordningarna
utanför fönstret finns ett väggupp
carolina westberg har två barn, fyra och två
jag har tjock svart eyeliner
luften är trögare här, det kan inte bara vara lukten av pappersmassa
drömmarna lägger sig under huden och man måste skära upp som små varbölder för att komma åt dem
huden på fotsulorna, uppskuren, varig
man kommer aldrig kunna växa upp här
måste fortsätta vara fyra och två
du äter inte kanterna men darrar av upphetsning
jag kastar blickar på containrarna från uff
och konsum finns inte längre
bara massa saker att sörja
och vi försöker lova att
ingen bor här längre
det blir mer smärtfritt då
i natt brinner det
och folket springer över broarna
staden-samhället finns inte längre, här är ödemark
och man läste om successionsordningen
från gran till gran till drottning och härskare
leker stryplekarna
röken är cigaretterna och molnen
2.

jag envisas med att kalla er systrar, alltid ska jag kalla er systrar, tills ni spyr på mig och får mig att vilja strypa mig själv, det är mitt sätt att göra motstånd, det enda sätt jag känner till, och ni blir så frustrerade, så irriterande och jag ser hur ni vill att jag ska vara en fluga som ni kan slå ihjäl, i min flickkropp är jag tyvärr för stor, det blir så svårt att gömma liket, inte för att ni inte försöker ändå, ni är rörande i era försök, till exempel när ni citat råkar slut citat köra moped och vara lika gamla som jag och bara… så att ingen ska kunna se mig, jag ska kalla er duktiga, duktiga systrar och ni ska ge mig diagnoser som rättfärdigar min självsvält, och den avlägsna blicken i mina ögon när ni penetrerar, genom såren i fingrarna, där jag slitit bort nagelbanden, ska blodet komma ut, i kaskader så att det kladdar av sig på era kritstrecksrandiga, det är när ni kör bussarna som ni tror att ni kan rå på mig men jag stämplar alltid kortet ni gav mig i underjorden, då när jag var där på prao, ni kan inte anmärka på något sådant, det är tur, att jag har min flickkropp, i stunder av smärta tänker jag på, underliv, om det var, likt era, blekblått, och ni vill få mig att känna tomhet, det vet jag, men jag tvingar in, en varm känsla av trygghet, i magen, jag ser det som en terminologi, i, systerskap[et], lemlästa är annat jag tänker på, som ett begrepp, ni ska kallas, borta, ni ska, aldrig bli, jag ska, värva, mördarna, mördarsniglarna, det är kallt, ska ni säga, jag ska, lägga den, på era handledsvener, ni ska, vilja, spy, jag ska, stryka, dem, över nackar och skallar, känna deras kroppar, det är, jag, ni, det dröjer, men jag kommer alltid orka vänta för jag har väntat förut, ni vet, plåster/klister/ drunknar och binder om med smala band så att det stoppar blodflödet, är det, kallt nu, när ni frågar så, ja, ådrorna är målade, i blått, nagellack, nu, drar undan, stolarna, jag kallar envist allt för mitt, min, mina, efterhängsenheter. slut citat.

Kastratsång

Idag presenterar AKTUNG den Stockholmsfödda men numera Uppsalabaserade poeten Palle Borenberg och hans bidrag:

Kastratsång

 

Vart tog fåglarna vägen

min trädgård helt utan
hotelser
——————-

Sprickorna i väggarna är något alla kan se som gräver med sina fingrar i det vita gipset som smular ned på golvet
väggarna kan oförlåtligt finnas kvar imorgon
Vi kommer inte vara här för att minnas
Har vi ens funnits till
Vi finns här någonstans

jagets bortglömmande glöms bort under musiken
leder över väggarna
till gipset över fingrarna
som tvättmedel i tvättstugan
som gravgipset

Vi närmar oss vår längtan högre än oss själva
den mänskliga fantasin spränger världen, bygger nya system
enkelriktade systemlösa med högre produktion av katastrofer
vi började med våra bara händer här skapar vi liv utan oss själva
robotguden godheten
bortanför sentimentala mellanmänskliga medlidandet
när vi lämnas kvar som flyktingar i tomma rum
försvarslöst föreställer vi oss verkligheten
genom fönsterlösa väggar.
Som när nyförälskade berättar
på vilka sätt de förställt sig för varandra
att de sett till att råka ha vägarna förbi
ger förtroenden om sin längtan
vill människorna som är kvar här säga
vad vi gjort för att förtjäna vårt välstånd
men vet det inte

STJÄL FÖR FAN

 

AKTUNG presenterar: Jack Hildéns, hans dikt, samt ett konceptuellt foto som fångar både poeten och poesin i ett. 

 
STJÄL FÖR FAN

Stjäl för fan
Stjäl förrr fan
Stjäl vad du kommer över
Det som får plats

Stjäl för att det är din rättighet
Nej,
för att det är din förrrrbannade SKYLDIGHET
Din plikt gentemot samhället
att ta vad som tillhör dig
Du förtjänar allt
Du ska inte betala för det,
det är en lögn,
låt ingen övertala dig om annat

Men åk inte fast
Se bara till att inte åka fast
Det är dumt och onödigt det är oprofessionellt
Många stannar där
vid rädslan över vad som kan hända
Låt det inte hända dig
Se filmen Heat
Med Robert De Niro
Hur de bara vandrar ut ur en stor bank, bär varsin väska dollarsedlar i handen
Gör sen så gå bara gå
Ingen FÖRVÄNTAR sig att du ska stjäla mitt på blanka dan
Stjäl därför i dagsljus på de mest centrala platserna
Rör dig i områden där de rika handlar
På så sätt straffas de dessutom indirekt
Flygplatser är bra, ingen vettig människa skulle riskera sin resa för en burk cola

Gör så här:
Gå in i butiken strunta i om det finns en liten klocka som hemtrevligt plingar för varje kund som kommer in genom dörren strunta i det säger jag

Vandra omkring där ett tag
Ta din tid
Ha inte bråttom
Titta runt, men inte uppåt, där finns kamerorna
Bläddra förstrött i tidningar något som förmedlar
ett trevligt tidsfördriv, ett jaha-då-missade-man-bussen-det-var-ju-trist-men-snart-kommer-en-ny-och-tills-dess-får-jag-väl-bläddra-i-denna-blaska
Låt chokladen slinka ner i fickans glipa som du på förhand öppnat så det sker nästan lika snabbt som när man sätter händerna i fickorna, lika anspråkslöst
Få inte panik nu
Det är lätt att få panik, känna sig utpekad
som att kamerorna plötsligt ändrar riktning
Men om du tar in omgivningen märker du
Kassörskan pratar med en kund om trisslotter och detta är en vanlig tisdag
Gå nu ut FORTFARANDE LÅNGSAMT steg som förmedlar att du denna gång inte hittade något för dig men kanske nästa

Andas luften som en vanlig tisdag

Du ser
Att stjäla är inte svårt
Stoppa fickorna fulla men givetvis
Inte så fulla att föremålen sticker ut, det ska se naturligt ut och det är möjligt med stora föremål
Men börja med godis
Börja alltid med godis smyg ner en chokladbit i jackan
Och därefter
mer och mer
Två chokladbitar
Rrrigga upp masten på hallonbåtarna
Fäst segel
Rrrikta dem mot vinden
och låt dem glida iväg på det rosa havet

Jag stal fyra påsar djungelvrål idag
Jag har hatat lakrits
ända sen jag var barn

Stjäl frrramförallt eftersom du kan
Det behöver inte vara gott det
behöver inte vara rätt storlek
Stjäl och ge bort det

Vägra betala
Det är orimligt att tandkräm kostar tjuuugofem kronor
Gå inte med på det
Att betala är för axelryckare, för kappvändare, för dem som passar in i ordspråket ”om alla hoppar från en bro, hoppar du också då?”

Det är inte rättvist att betala
Varför skulle du?
Du vill ju ha tandkrämen, därför ska du ha den
Nöj dig INTE
det är i samma stund du dör
Så fort du ser en produkt och låter pengarrr bestämma har du börjat ruttna inombords
Köttet brinner
Jag vill ha allt

Spela på fördelarna du blivit tilldelad
Är du vit, trevlig, presentabel, icketatuerad, schamponerad, hel&ren, skjortbärande
gör det jobbet så mycket lättare
Blir vattnet till små droppar i håret efter att du badat? Är du zigenare?
Well
Då får du jobba hårdare
Göm inte godiset under de vida, böljande, svartvita klänningarna
De kollar där veeet ni inte det, de flesta butiker har kodord för när de breda klänningarna svassar in så göm det någon annanstans
men det där kan jag skita i
Jag ser inte ut som en tjuv
just därför stjäl jag hämningslöst nästintill självförbrännande jag ser mina möjligheter och mängden blir därefter

De vinner ändå alltid
Att stjäla är det minsta vi kan göra
För vad vi stjäl
tar de från oss tusenfalt
Givetvis borde straffet vara hårdare
Våldet kommer naturligt
Tankarna om våld föds hos den förnuftiga
vars kött inte härsknat
Rötmånad tolv månader om året
Man kan vrida och vända på det
Men om saker och ting vore på sin plats
förtjänar många en vild och plågsam död och vi vill titta på
Döden ska träda in så långsamt att de hinner förstå vad som händer
De MÅSTE inse vad som sker, det MÅSTE gå upp för dem och de ska hinna reflektera över sina gärningar
Samtidigt som de såklart lider oerhört
Precis så mycket så det är möjligt att fortfarande tänka klart

Men börja med chokladen
som sagt
och om en liten röst viskar till dig
Detta är fel
så förträng den, den talar åt dem
Det är rösten som uppfostrar dig
därför tar många för givet att den har rätt
Men prova att gå ut ur butiken
känn tyngden i fickan
skala av omslagspappret
sätt tänderna i den
börja med chokladen

Till K

Här följer ett bidrag från Sofia von Schmalensee:

Till K

Jag läser: handen är frihet
Nej
Aldrig min frihet
Alltid för det
jag vill vrida mig
från

Minns inte längre
vad som
blänker

Förstår du

insprängt avstånd
till murar
till dagar

mina ben är mina
barndomsben
tunga
utsträckta

ett förflutet
opersonlig frihet
förevigat

Omsluter