Tillbaka i staden-samhället

Dagens publicerade dikt är skriven av Anna Maria Nygren:

1.

tillbaka i staden-samhället där högstadiedagarna flockas som en klumpig massa
lägger sig över ögonen
och fabriken brinner i natt
du är inte ung, du är inte gammal
jag har fortfarande turkosblommiga converse
i monsterskapet mellan barn och framtid
röken stiger mot himlarna
den blandas ihop med molnen
fan vad jag älskar föroreningar
säger du
det är inte alla inne
anvisningen om handlingsschema vid gasmoln
man ska alltid springa motsols
du har en lärarexamen men jag skulle aldrig våga gissa
jag har fortfarande bihåleinflammation som när jag var femton
här finns inga kaféer men tre pizzerior
och du sitter på andra sidan
jag dricker fortfarande inte cola
du beskriver grindarna och säkerhetsanordningarna
utanför fönstret finns ett väggupp
carolina westberg har två barn, fyra och två
jag har tjock svart eyeliner
luften är trögare här, det kan inte bara vara lukten av pappersmassa
drömmarna lägger sig under huden och man måste skära upp som små varbölder för att komma åt dem
huden på fotsulorna, uppskuren, varig
man kommer aldrig kunna växa upp här
måste fortsätta vara fyra och två
du äter inte kanterna men darrar av upphetsning
jag kastar blickar på containrarna från uff
och konsum finns inte längre
bara massa saker att sörja
och vi försöker lova att
ingen bor här längre
det blir mer smärtfritt då
i natt brinner det
och folket springer över broarna
staden-samhället finns inte längre, här är ödemark
och man läste om successionsordningen
från gran till gran till drottning och härskare
leker stryplekarna
röken är cigaretterna och molnen
2.

jag envisas med att kalla er systrar, alltid ska jag kalla er systrar, tills ni spyr på mig och får mig att vilja strypa mig själv, det är mitt sätt att göra motstånd, det enda sätt jag känner till, och ni blir så frustrerade, så irriterande och jag ser hur ni vill att jag ska vara en fluga som ni kan slå ihjäl, i min flickkropp är jag tyvärr för stor, det blir så svårt att gömma liket, inte för att ni inte försöker ändå, ni är rörande i era försök, till exempel när ni citat råkar slut citat köra moped och vara lika gamla som jag och bara… så att ingen ska kunna se mig, jag ska kalla er duktiga, duktiga systrar och ni ska ge mig diagnoser som rättfärdigar min självsvält, och den avlägsna blicken i mina ögon när ni penetrerar, genom såren i fingrarna, där jag slitit bort nagelbanden, ska blodet komma ut, i kaskader så att det kladdar av sig på era kritstrecksrandiga, det är när ni kör bussarna som ni tror att ni kan rå på mig men jag stämplar alltid kortet ni gav mig i underjorden, då när jag var där på prao, ni kan inte anmärka på något sådant, det är tur, att jag har min flickkropp, i stunder av smärta tänker jag på, underliv, om det var, likt era, blekblått, och ni vill få mig att känna tomhet, det vet jag, men jag tvingar in, en varm känsla av trygghet, i magen, jag ser det som en terminologi, i, systerskap[et], lemlästa är annat jag tänker på, som ett begrepp, ni ska kallas, borta, ni ska, aldrig bli, jag ska, värva, mördarna, mördarsniglarna, det är kallt, ska ni säga, jag ska, lägga den, på era handledsvener, ni ska, vilja, spy, jag ska, stryka, dem, över nackar och skallar, känna deras kroppar, det är, jag, ni, det dröjer, men jag kommer alltid orka vänta för jag har väntat förut, ni vet, plåster/klister/ drunknar och binder om med smala band så att det stoppar blodflödet, är det, kallt nu, när ni frågar så, ja, ådrorna är målade, i blått, nagellack, nu, drar undan, stolarna, jag kallar envist allt för mitt, min, mina, efterhängsenheter. slut citat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s